Jobbigt!

Jag vet inte hur jag ska orka med allting, allt känns bara som en stor jävla jobbig klump. Som växer och växer hela tiden. Jag vill vara glad och lyckligast i världen när jag bär på världens sötaste bebis, som till och med har fått bebishicka. Men hur jag än försöker mår jag bara hemskt och allt känns bara så jävla meningslöst. Bebis du får inte ta åt dig något av det här, mamma vill verkligen ha dig, du betyder allt just nu och för alltid.
Jag vet inte vem jag ska prata med, för det känns som att jag måste må bra just nu.. som att jag inte får ha några problem och allting ska vara som en dans på rosor. Men om det inte är så då, är jag misslyckad då? Om jag inte alltid går runt med ett leende på läpparna och liksom "skuttar" fram av lycka?
Men mitt största problem är nog du. Du säger att du fattar, men visar rena motsatsen.
Hur fan ska jag få dig att förstå att jag menar allvar när jag säger att jag inte orka ha det såhär? Att jag vill ha förändndring, där även jag har en talan och kan påverka saker som sker och vad vi gör. Jag vill inte ha någon som alltid bestämmer över mig, jag har ett eget liv, en egen själv och en egen kropp. Jag vill gärna få bestämma själv vad som ska hända i mitt liv, vad jag ska tänka och vad min kropp ska göra. Jag har fyllt 18 år och kan ta hand om mig själv. Så snälla gör något innan det är försent.. jag vill inte att det ska hända, de som kommer hända om du inte fattar snart.. så snälla gör något nu!!!

Alla tror säkert att jag är dum i huvudet eller helt jävla körd nu, men då får ni tro det. För jag bryr mig inte om vad andra tycker just nu. För just nu anser jag att jag är viktigast för mig!

Kommentarer

Skriv vad du tycker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback