Tandfen har varit på besök
När jag kom upp var frukosten färdig och det var bara att hugga in. Filippa blev avundsjuk över att vi fick äta smörgåsar och dricka te ur roliga koppar med fina figurer på. Så det var bara att gå till frysen och leta fram rostbröd och tina upp, skära i små tärningar och servera lill fröken. När mamma (Lippas mormor) druckit upp sitt te var koppen fortfarande väldigt intressant, så Lippa fick provdricka lite ur muggen. Tror hon tyckte det luktade ganska gott i muggen för hon försökte trycka in hela huvudet i koppen och slicka i botten. Nog för att hon är liten, men inte så liten.
Sen var det grötdags för Filippa, det är alltid lika gott. Fast idag var det kladdigare än vanligt. Det var gröt överallt och det slutade i ett bad i diskhon. Det var uppskattat, för hon bara satt där och njöt i vattnet. Man blev faktiskt lite avundsjuk.
När min syrra kom upp och busade lite med Filippa så märkte vi att tandfen varit på besökt och lämnat ett litet spår. Högra framtanden där nere hade börjat kika fram i tandköket. När man känner med fingret känner man en vass sak som sitter där. Och denna sak, är Filippas första tand!
Vissa tycker nog att hon är ganska sen med att få sin första tand eftersom hon blir 8 månader nästa lördag. Men då ska jag berätta för er att jag tror faktiskt att hon har fyra tänder snart. Granntanden till den som kikat fram nu är på god väg, och kanske till och med bryter igenom dom närmaste dagarna, kanske imorgon. Och i överkäken börjar det synas lite grann också, men än så länge är det bara något vitt som man ser genom tandköttet.
På eftermiddagen åkte hela familjen till skärholmen och handlade lite grann. Men vi köpte ingenting till varken mig eller Filippa. Syrran skulle köpa lite smink och pappa skulle köpa mat till sina älskade fåglar som han har på besök varje höst och vinter. Och nu har vi inte hunnit med så mycket mer.
Tjingeling!
Min dag
Imorse ställde vi i alla fall klockan på 8.15 så man skulle få kunna dra sig en stund. Det är ju så fruktansvärt kallt att kliva ur sängen på mornarna. Det är ju så himla skönt att ligga under täcket och bara ligga där. Speciellt när man har en fantastisk dotter som ligger och sover bredvid en. När klockan ringde första gången låg Lippa fortfarande och sov tätt intill mig. Hon reagerade inte alls på att mobilen pep, men som tur var så gjorde jag det. Men tryckte på snooze så man fick ligga kvar där en stund. Andra gången när det pep i mobilen så reagerade hon lite grann och började knorva runt innan hon satte sig upp och kollade yrvaket på mig och log. Finns det något vackrare?
I vanliga fall brukar Filippa få krypa runt och leka en stund innan hon får sin frukost. Men idag hade vi inte riktigt tid med det. Direkt när vi kom upp på övervåningen satte jag på teven och barnprogram, inte för Lippas skull kanske, mer för min. Sen gick jag ut i köket och gjorde ordning min frukost. Te och mackor. Efter jag halv slängt i mig frukosten var det dags för Filippas gröt. Fruktgröt med päron och banan smak. Hon har aldrig ätit den förut så var kul att se vad hon tyckte om den, och den toma skålen pratar nog för sig själv.
Efter frukosten sprang jag ner och klädde på mig, jeans och en lång polo. Letade reda på lite kläder till lill skrutten och klädde på henne. Men irriterande nog kunde jag inte hitta hennes strumpor. Eller jag hittade två strumpor, men av olika par. En rosa med bamse på och en grön. Väldigt fint! Slängde en titt på klockan och konstaterade att jag absolut inte hade någon tid med strumpletande. Pappa sa att han kunde ha Filippa hemma hos sig så slapp jag stressa ännumera. Klär på mig ytterkläderna och går till bussen. Glad över att jag slipper springa, som jag hade behövt göra om jag skulle haft vagnen med mig.
Mötte Anki precis innan för dörren till klassrummet och vi gick direkt ner till fiket och hon bjöd mig på en te. Vi satt och pratade en stund om Flippa och barn överhuvudtaget. Sen gick vi in lite på projektarbetet som jag ska göra under hösten och våren. Först hade hon inte tyckt att det varit någon bra idé, men efter att hon tänkt efter en stund älskade hon idéen. Så nu ska jag göra min egna kokbok. Vid halv elva tiden gick vi upp till klassrummet och jag presenterade mig för den nya klassen som verkar vara riktig trevlig. Berättade lite varför jag inte kunde ta studenten när jag egentligen skulle gjort det och sådär. Och Anki la in att Filippa var hur söt som helst.
Starx efter tolv kom jag hem till en glad Filippa som mötte mig i hallen. Hon verkade glad över att se mig, men hade inte strulat något med pappa. Hon hade lekt en stund och sen krypit upp i hans knä och somnat. Och sen har jag inte hunnit med så mycket mer idag. Har tagit det lugnt eftersom jag fortfarande är lite förkyld. Förkylningen har blivit bättre sen igår, men halsontet har nästan blivit värre. Får lite rethosta.
Chokladmuffins
Så nu har ugnen precis blivit varm och muffinsarna har hoppat in i ugnen. Och Lippa sitter och leker med lite burkar i en av lådorna här i köket. Man kanske ska ta lite te och en ny gräddad muffins sen när Lippa somnat. Ska strax göra lite gröt till henne och sen ska hon få fortsätta med att vänja sig att dricka välling på kvällen istället för att ammas.
För några dagar sedan bestämde jag mig för att försöka vänja henne vid välling pga att det känns som hon inte står sig ordentligt på att ammas till sömns. Men det är betydligt svårare än vad jag trodde att det skulle vara. Självklart trodde jag inte att hon skulle slurpa i sig alltihop första kvällen, men hade ju inte direkt räknat med att hon skulle bli arg på flaskan så fort den kom i närheten av henne. Men första kvällen fick jag i henne ungefär 10 ml, vilket är ingenting. Andra kvällen drack hon ungefär 30 ml, och då går det ju åt rätt håll i alla fall, tänkte jag. Och iförrigår drack hon bara 10 ml igen. Men igår testade jag en annorlunda grej, att någon annan än jag skulle ge vällingen. För hon vet ju att jag har bröstmjölken och kanske vägrar att äta något annat då när hon vet att jag har något annat att bjuda på. Så igår fick min syrra testa att ge henne vällingen och då drack hon ca 50-60 ml, så det var ju lite skillnad. Så ikväll ska syrran få testa ge henne välling igen och se om hon dricker lika bra igen.
Och när vi ändå är inne på att prata Filippas mat så kan jag ju berätta att nu har hon fått gå över till 8 månadersburkarna. Hon är så otroligt duktig på att tugga trots att hon är tandlös än så länge. Hon brukar få sitta och små pilla med majs och små brödbitar när hon äter gröt t.ex och hon har aldrig satt det i halsen. Och när vi äter b.la. kokt potatis brukar hon få några små potatisbitar som hon kan sitta och pilla med. Hon blir hur nöjd som helst då. :)
Nej nu ska jag starx ta ut muffinsarna ur ugnen, är typ 3-4 minuter kvar bara. Och innan dess tänkte jag göra Filippas gröt. För hon börjar hon bli trött och hungrig.
Lägger in bilder senare om jag kommer ihåg.
Tjingeling!
Göra en egen kokbok?
Idag har vi varit på medborgarkontoret och fixat en dagisplats till lill tjejen. Men hon måste fyllt ett år för att få börja så den 20 februari börjar hon på dagis. Just nu har vi bara tagit ett dagis eftersom jag inte visste något om dagisen som fanns. Men i helgen ska mamma och jag gå runt lite och kolla på dom olika ställena och se vart dom ligger och vilket som vi tror blir bäst. Och så kanske jag går till medborgarkontoret i nästa vecka och ändrar i så fall. Men får se. :)
Enda problemet är ju bara att jag börjar skolan den 14 januari. Fast jag har kommit på en ganska bra lösning. Dom dagarna som ingen annan kan passa henne medan jag är i skolan får jag väl ta med henne till skolan. Eftersom alla andra i klassen är ute på praktik till sportlovet och jag sitter själv i skolan, eller klassrummet i alla fall så tycker jag att det borde funka. Men ska prata med Jocke och Anki i nästa vecka.
När vi kom hem var jag tvungen att gå ner till ica och syster ville gärna gå ner till lekplatsen och gunga med Filippa så jag sa att hon gärna fick göra det. Så gick ner till ica själv. Kändes ganska tomt och konstigt att inte dra på en vagn. Men man behöver ju få vara själv en del också, även om det bara handlade om en kvart eller så.
Satt och spånade lite i vad jag ska göra för projektarbete i skolan sen. Vill ha en ide och kanske börja lite smått nu under hösten, så det verkligen blir ett bra jobb. Och jag har skrivit ner några ideer som jag ska prata med Anki om. Den som jag tror mest på är att göra en kokbok för familjen, med familjens 30 favoriter. Låter inte det roligt?
För någon dag sedan skrev jag om att Lippa testar en på skötbordet och ska vända på dig hit och dit, att det var det enda hon gjorde hitills. Nu har hon börjat när det gäller maten också. Man får trixa och fixa en del, men till slut så har man fått henne att äta nästan allt i alla fall. Lilla rackarungen :)
Nej, nu börjar mina ben somna så nu ska jag hoppa runt lite grann,
Tjingeling!
Kryper under möblerna.
Ska klättra på fotöljen.
Sötisen.
En jobbig dag
Idag har det varit en sån där dag då det inte alltid känns så kul att vara ensamstående förälder. I min blogg ser det nog oftast ut som att livet är som en dans även när man har en 7 månaders bebis. Det är det oftast, i alla fall med Filippa. Det kan ju ha med att göra att jag är så otroligt kär i henne så jag lägger inte riktigt märke till de som ibland kan kännas jobbigt. Eller så har jag bara haft en sån tur att jag fått en liten ängel. Jag vet inte riktigt..
Men i alla fall, idag har man fått känna att det är en småbarns mamma jag är. Filippa har gnällt och varit allmänt "jobbig" hela dagen, antagligen pga tänderna. Hennes tänder har bråkat med henne sen hon var ca 3 månader, och gör det fortfarande utan att titta fram. Men nu dom senaste dagarna har det blivit ljudare i tandköttet och Lippa har varit gnälligare än vanligt. Så nu tusan är dom nog på väg..
Små barn ska ju alltid testa sina föräldrar, eller egentligen alla. Men det är speciellt sina föräldrar som ska testat konstant. Det är den som dom känner sig tryggast med som dom trotsar mest hos. Och just nu är Lippa i en testperiod, speciellt på skötbordet. Det slutar alltid med tredje världskriget, som självklart mamma vinner. Hon ska hela tiden försöka vända på sig och vrider sig som en mask så man inte ska kunna torka rent henne eller ha en chans att sätta på en ny blöja. Och ju mer bestämd man blir, ju argare och ledsnare blir Lippa. Man får helt enkelt bita ihop, hålla emot så hon inte kan vrida på sig, torka rent, och sätta på blöjan. `
Det är just nu bara på skötbordet som denna filur tittar fram, men jag väntar bara på resten. Jag vet att det finns så mycket mer som jag kommer behöva kämpa igenom. Det värsta är nog treålders trotsen och tonåren.
Lippa hoppar på sin moster som leker med hennes hund.
Lippa står vid soffbordet och kollar på tv.
Läser en bok med mormor.
Lippa innan en liten promenix.
(Ursäkta att den är suddig) Lippa och jag.
Dotter och mor ute.
Tankar och förvirring med en kyss av känslor
Det viktigaste som finns (enligt mig) när det gäller barn är att man inte gör dom besvikna. Lovar man dom någonting ska man hålla det. Lovar jag Lippa att vi ska gå ut och gunga imorgon så gör vi det, även om jag har världens huvudvärk och feber. Har man lovat så har man. Därför lovar jag aldrig Lippa saker som jag inte alltid kan hålla. Och jag lovar defenitivt inte saker som andra är inblandade i. T.ex. skulle jag aldrig lova att jag, Lippa och mamma ska åka in till stan i kväll, för något kanske skulle göra så att mamma inte kan följa med. Och eftersom det är jag som lovar Lippa så är det mig hon blir besviken på, inte mamma.
Men samtidigt är det viktigt att förbereda barn på saker som man ska göra. Ska vi in till stan t.ex. så säger jag alltid det till Lippa så hon vet det. Visst hon kanske inte riktigt fattar det i dagsläget, men en vacker (eller regning, snöig) dag kommer hon att förstå. Och även hon måste få vara delaktig i allting.
Det här är helt sjukt, från ingenstans har du tagit bestämda kliv och klampat in i mitt liv igen. Jag vet att det egentligen är mitt fel för det var jag som tog insiativet och sa hej, men att det skulle bli såhär trodde jag aldrig. Men varje gång som jag ser att jag fått ett nytt inlägg från dig blir jag lite små nervös över vad det ska stå i det. Någonstans hoppas jag på att du ska säga att du vill träffas igen, men samtidigt inte. Vet inte om jag skulle klara av att träffa dig. Jo egentligen skulle jag göra det, men jag kommer nog alltid vara lite svag för dig. Kommer nog alltid vara lite små kär. Men jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin skulle vilja ha dig igen, bara drömma lite.
Du gör mig förvirrad..
Lite bilder och sådär
Idag har det varit One tree hill marathon igen. Underbart måste jag bara säga. Det är ju inge fel att vila ögonen på Chad Michael Murray direkt, och inte på James Lafferty heller. Så imorgon blir det ännu meraOne tree hill när tiden tillåter det. Har ju första och andra sesongen att kolla igenom och har bara kollat på dom 8 första avsnitten. Så har mycket kvar. :)
Igår kväll somnade Lippa tidigare än vanligt, redan vid kvart över åtta. Min första tanke var ååh nej nu kommer hon vakna hur tidigt som helst, men det gjorde hon inte. Hon vakna starx innan nio tror jag det var. Vid tio tiden fick hon gröt, och då grisade hon så mycket så det var bara att slänga ner henne i ett varmt och skönt bad, i diskhon. Jag hade tänkt gå ner och bada henne i sin balja, men så kom jag på att jag har ont i mitt förbaskade knä och inte kan stå på det. Så det fick bli diskhon som hon älskar att sitta och plaska i.
Sen passade Lippa på att busa med sin morfar innan han åkte iväg för att fixa en del grejer. Och sen var det dags för tvtittande. När man är hemma hela dagarna så kollar man ju i stort sätt på all skit som går på tv, så nu är vi fast i skilda världar repriserna. Och någonstans där mitt i skilda världar somnade Lippa liggandes på mig. Och som tur var så hade jag laddat dvd med One tree hill så det bara var att trycka på play, för jag misstänkte att hon skulle somna. Men att hon skulle sova i ungefär 2 ½ timme hade jag aldrig trott.
När hon vakna var det dags att busa och ha sig igen, men en enorm energi. Men det kan jag ju förstå att hon hade efter den tuppluren. Nu kryper hon med världens raket fart, när hon väl kryper vill säga. För nu har hon tröttnat på att krypa och ska ställa sig upp hela tiden. Givetvis mot saker, allt som mitt ben till soffbordet, hennes leklåda och jag vet inte vad. Kan bara sammanfatta det med ordet ALLT! Och hon är kaxig vill jag lova. Står hon själv vid bordet kan hon börja flaxa och slå i bordet med båda händerna. Men det är ju så dom lär sig. :)
Till middag åt hon en hel (stor) burk, vilket hon inte gjort förut. Men någon gång ska ju vara den första. Och som mätt och belåten fick hon ligga och vila med sin moster i mosters säng, medan jag gick ner till affären och köpte grädfil och lite andra saker som vi behövde till våran middag. Idag serverades det Taco, mums!
Efter maten åkte alla utan jag och Lippa till maxi, så medan Lippa kröp runt över allt på övervåningen passade jag på att röja undan i köket. Och var färdig lagom till idol började.
Väntade tills en av mina favoriter (Patrizia) sjungit sen gick jag och gjorde gröt till lillis, men trodde inte hon skulle äta speciellt mycket eftersom åt så mycket middag, men hon slicka rent tallriken. Sen gick vi ner för att natta.
Så ser väl våran dag ut ungefär. :)
Här kommer lite bilder.
(Tagen i lördags innan jag åkte till Mikaela) Morfar tyckte jag skulle sitta i leklådan.
(Tagen i lördags) Väntar på bussen när vi ska till Mikaela.
(Tagen i söndags innan mitt knä hoppa ur led) Såhär roligt är det att gunga.
Lippas pulka hon fick av min farmor och farfar. Söt va?
Ligger och myser i soffan med mosters täcke.
Sist men inte minst en bild på busiga Lippa som är tagen idag. Ser hon inte vrålbusig ut?
Onsdag, one tree hill
Nää tillbaka till One tree hill, skriver mer ikväll.
Tjingeling!
Tisdag, bilder
Imorse hade vi ställt klockan för att gå upp klockab halv nio. Klockan 11.00 skulle jag vara på ett möte i skolan och diskutera hur vi ska göra i januari när jag ska börja plugga igen. Så vi gick upp och åt frukost, klädde på oss och gick till bussen. Kvart i elva kom vi till skolan där vi mötte min gamla idrottslärare som kärade ner sig i Lippa direkt. Sen gick vi vidare till syon där vi då kom överrens om att jag ska börja den 14 januaei klockan 10.00. Och istället för att gå ut på praktik så ska jag vara i skolan och fixa med projektarbetet och sånt där i stället. Får en ganska mjuk och bra start skulle jag tro. Plus att jag ska försöka fixa till mitt ig i samhällskunskap så jag kan komma in på högskolan om jag skulle vilja. Syon trodde inte det skulle vara några problem för mig att hinna med det, för hon tyckte jag hade så bra betyg. :)
Sen gick vi till centrum där jag köpte en sallad och en mer och när Lippa somnat så satte jag mig ute i solen och åt min lunch. Riktigt trevligt, trots att jag var ensam. Sen åkte jag och Lippa hem igen och nu har vi bara varit hemma och busat.
Nu ska jag försöka ringa mamma och se vad jag ska fixa för middag idag. Eftersom mamma inte är hemma förrän vid sex tiden på dagarna ser jag alltid till att middagen är färdig tills hon kommer hem, så hon behöver bara slå sig ner vid middagsbordet och äta. Lyxigt va? ;)
Tjingeling!
Måndag, en slapp dag
Det känns lite små skumt i knät när jag tar av stödstrumpan. Det liksom knarrar i knät när jag rör på det. Så vågar knappt röra på det utan stödstrumpan på. Är för rädd för att den ska hoppa ur en gång till. Men det värker i knät nästan hela tiden vilket är ganska jobbigt. Men får hoppas på att det lägger sig snart så man inte ständigt blir påmind av vad som hänt. Så länge det gör ont kommer jag inte våga använda benet som jag brukar.
Lippa har nog planer på att bli DJ eller något liknande för hon är ständigt på mammas och pappas stereo som lever ganska farligt. För någon dag sedan började hon att sätta på steroen, men idag lyckades hon även byta låtar flera gånger och höja volymen. Så till slut tog jag ut skivan från cdskivan för att slippa höra på den. Men då lyckades hon sätta på bandspelaren i stället så då kom det helt plötsligt Nils Karlsson pyssning från högtalarna. Mamma börjar fundera på om hon verkligen ska ha stereon där...
Orkar inte hämta sladden för att föra över bilderna till datan just nu, men gör det imorgon. Så dår får ni lite mer bilder istället.
Tjingeling!
Söndag, en smärta som ...
Sen åkte vi hem och mamma stekte lite pannkakor åt oss och sen gick vi ner till ica för att handla lite. Och jag trodde jag skulle få hämta ut mitt paket från H&M, men dom hade precis hunnit stänga. Just fan, det var ju söndag idag. Sen gick vi till lekplatsen nedanför oss för att Lippa skulle få gunga lite grann. Hon skrattade så mycket sist så vi ville passa på när det var så fint väder.
Mamma gungade henne medan jag stog och tog minst 15 kort på henne. Sen kom Lippa på hur man skulle sprattla för att göra egen fart så jag gick till en egen gunga för att testa om jag blir lika illamående som förut. Men det fick jag aldrig reda på. Jag klättrade in i gungan för ville sitta som man gjorde som liten. Alltså istället för att ha däcket bakom sig ville jag sitta så däcket var framför. Precis när jag skulle sätta mig ner på gungan känner jag en enorm smärta i knät och ramlar ner på gungan. Tittar ner och ser till min förskräckelse att knäskålen sitter bredvid benet istället för mitt på. Mitt knä hade hoppat ur led. Efter ungefär en kvart hoppa den tillbaka av sig själv igen. Jag hade inte vågat röra mig på den där kvarten för det gjorde ont så fort jag andades eller rörde mig det minsta. Mamma ringder till min syrra som fick komma och leka med Lippa medan mamma sprang upp för att hämta bilen. När hon kom ner röt jag att rör hon mig så slår jag ihjäl henne. Så hon tog fram mobilen och ringde efter en ambulans men DÅ mina glada prickar vandrade knäskålen tillbaka till sin rätta plats och mamma la på utan att beställt en ambulans och jag knorvade mig ur gungan. Men gud så ont jag hade.
Mamma fick med mig till akuten för att kolla upp knät, eftersom det var ur led så länge. Och att det hoppa ur led utan att jag bara skulle sätta mig och sen hoppa tillbaka utan vidare. Efter ett tag på sjukhuset så blev knät lite svullet och jag hade ingen känsel runt knäskålen. Men efter drygt 3 timmar på akuten fick jag träffa en läkare som klämde och kände på knät. Det var en ganska rolig känsla, jag såg att han klämde runt knäskålen men kände inget. Skumt! Han sa att jag hade haft tur att ledbandet inte hade gått av men att jag skulle komma tillbaka om det började göra ondare. Och att jag måste ta det lugnt i 3-4 veckor, så nu blir det ingen aerobics på 4 veckor¨. Och tyvärr är det lättare för knät att hoppa ur led efter att det gjort det en gång redan...
Torsdag, Filippa 7 månader
Trivs ganska bra med dom rutinerna!
Igår kom ju P hit och hämtade Filippa en stund och det gick bra, vad jag förstod i alla fall. Och jag tyckte faktiskt att det var ganska skönt att vara själv en stund. Misstförstå mig rätt. Jag älskar att vara med Lippa, det finns inget bättre än att vara med henne. Det är hon som får mina dagar att lysa, det är hon som får mig att orka gå upp varje morgon även om man knappt sovit någonting. Hon är verkligen mitt allt, den som påstår något annat vet inte vad den pratar om. Just nu är hon allt jag behöver, hon är min livskraft!
Men det kan ibland vara skönt att bara få vara, utan att behöva hålla koll på henne. Eftersom jag är ensamstående så gör jag allting själv och får aldrig någon avlastning förutom då P kommer och har henne en stund. Visst jag bor hemma hos mina föräldrar och dom hjälper gärna till. Men jag är själv hemma på dagarna, och min syrra måste plugga efter skolan, och mamma och pappa är oftast väldigt trötta efter jobbet och hälsar och gullar en lite stund med Lippa. Annars gör jag ALLT! Men jag trivs med det. :)
Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Kanske går ner till lekplatsen här neranför så Lippa får gunga lite. Vi testade för någon kväll sedan och då satt hon och skrattade och tyckte det var kul när hon kunde göra egen fart med benen.
Nu ska jag se om jag kan få henne att sova en stund.
Tjingeling!
(Hade tänkt lägga upp fler bilder, men bloggen och jag var inte riktigt överrens om det och vägrar.)