Om Terri

Söndagen den 18 februari 13.50 åkte jag in till förlossningen på grund av att det kommit blod några dagar. Dom koppla på CTG som skulle få sitta på omkring 20-30 minuter, men när det gått 65 minuter tröttna jag och tryckte på signalknappen och bad dom ta bort den. 16.46 fick jag äntligen träffa läkaren som ville göra en gynundersökning då hon kunde konstatera att jag var mogen och var öppen 2 centimeter. Men anledningen till blodet visste hon inte och ville behålla mig över natten. Jag skulle vara sängliggande och fick bara gå upp på toaletten. (Vilken plåga..)17.45 kommer en jätte gullig barnmorska och hämtar mig (skulle nämligen ligga på BB-avdelningen) och tar ett blodprov. Måndagen den 19 februari 09.45 kommer en läkare för att göra en ny gynundersökning och är nu 3-4 centimeter öppen. Och en barnmorska följde med mig till rummet igen för att sätta ny CTG. 17.29 ringer jag på signalknappen för att jag har såna värkar att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det kommer in en gammal tant och jag ber om två alvedon och hon säger något otrevligt och går. 18.00 har hon fortfarande inte kommit tillbaka men då kommer en sköterska in med en CTG maskin och vill mäta värkarna. Men masiken krånglar och ger ifrån sig ett larm efter 2 minuter och efter 3 försök ger dom upp. 18.15 beslutar dom sig för att flytta tillbaka mig till förlossningen. Jag ringer mamma och hon kom till mig runt18.30-19.00. Starx efter mamma kommit görs en undersökning och då är jag 5 centimeter öppen. Vid 20.20 kom även min syster. Vid 22.00 görs en undersökning till och jag ärfortfarande  5 centimeter öppen.Tisdagen den 20 februari 05.00 efter att värkarna nästan avtagit helt får jag mina efterlängtade alvedon (måste säga att det var lång leveranstid på alvedon på sjukhuset) och någon annan tablett så jag skulle få sova lite. 08.00 blir vi väkta och går och äter frukost och nu har jag knappt sammandragningar längre. (Vilken besvikelse)Vid 08.30 efter frukosten kopplar dom på CTG igen och hjärtljuden ramlar ner på 80 och barnmorskan kommer in och fixar och trixar lite.. rädd för att något ska hända. Varierar med olika ställningar och till slut får hon upp hjärtljuden igen. 09.10 försöker dom sätta skapelelektrod men misslyckas.. efter mycket om och men spräcker dom hinnan och vattnet går och dom får äntligen fast den där grejen på barnets huvud. Värkarna sätter igång direkt. 09.30 får jag min första dos lustgas. Är lite besviken, tycker inte den hjälper.. men efter ett tag orkar jag inte bry mig och andas och andas i den där masken. 09.50 föreslår barnmorskan att jag ska ta EDA och säger "ge mig vad som helst bara det hjälper!!" 10.15 sticker dom mig i ryggen och 10.17 kopplas pumpen in. 11.45 börjar krystvärkarna. Då var det bara att invänta värkarna och ta i. Gud vad dom var sköna gemfört med värkarna innan.. 12.34 kommer barnet ut, med huvudet rakt ner i allt fostervatten. Börjar skrika på en gång och sveps in i en handduk och läggs på min mage. Mamma får äran att klippa av navelsträngen.13.00 moderkakan vägrar fortfarande att släppa och dom bestämmer sig för att skicka mig till operation. 14.00 tar operationsmänniskorna över och där ger dom mig ännu mer bedövning via EDA-pumpen och jag tappar känseln från starx under brösten ända ner till tårna.14.11 kommer min syster upp med Filippa och (jag liggandes och hon sittandes) pratar vi om förlossningen. 17.29 kommer dom äntligen och hämtar ner mig och där i förlossningsrummet sitter han, Filippas underbara pappa och väntar på oss.