"Biografi" liknande
Jag funderar på att följa trenden med att skriva lite om sig själv som alla verkar göra. Men vid det här laget så vet väl dom flesta det mesta om mig. Men ni som inte vet så mycket, här har ni chansen att få reda på lite mer för här kommer en "biografi" av mig. I stora drag, för orkar inte skriva i massa detaljer.
Mitt namn är Therese Margareta Gustafsson. Jag är inte överdrivet stolt över det namnet, men det funkar väl. Som liten tyckte jag inte om något av namnen men nu på äldre dar tycker jag att Therese är ett jätte vackert namn och vill inte heta något annat. Men Margareta däremot skulle jag gärna hoppa över. Men jag står ut med det eftersom det är ett släktnamn som både min mamma och mormor bär.
Jag är 19 vintrar gammal, eller ung om ni hellre vill det. Som dom flesta redan vet så är jag mamma ledig med världens underbarste unge. Men innan jag blev mamma ledig så pluggade jag på Tumba Gymnasiums medieprogram med inriktingen Grafisk kommunikation. Vilket jag tycker har varit underbart roligt. Men just nu har jag studieuppbehåll pga att jag fick Filippa, min dotter, mitt i terminen. Men ska fortsätta där jag slutade i januari 2008. Det enda jobbiga är att det blir en helt ny klass där jag inte känner en jävlel, men pratkvarnen som jag är så borde det inte bli några problem.
Utöver mamma ledigheten så håller jag på att starta ett eget företag. Som jag nämnt tidigare i bloggen. Orkar inte skriva så mycket mer om det just nu, så är ni nyfikna så gå tillbaka några dagar eller någon vecka i bloggen.
Jag får ju inte glömma att nämna Patrik heller, min fantastiska pojkvän och Filippas underbara pappa. Vi blev tillsammans den 23 februari 2005 och 23 juni 2006 förlovade vi oss. Och som dom flesta vet så fick vi vårat första barn den 20 februari 2007, tre dagar före våran två årsdag.
Men jag kan ju inte heller låta bli att nämna min älskade mamma Lena heller. Jag är hur glad som helst att just hon är min mamma och uppskattar all hjälp jag kan få av henne. Hon är så himla lätt att prata med och förstår oftast alltid vad man menar. Hon är en fantastisk lyssnare och helt underbar. Hon är min förebild. :)
Och när vi ändå är inne på familjen så har vi ju min pappa Kjell också. Kommer ihåg så väl när jag var gravid, inte jätte långt gången men en bit i alla fall, och pappa säger att jag är knäpp för att han ska bli morfar redan. Han kände sig plötsligt så himla gammal. Men nu älskar han Filippa mer än något annat. Han kröp till och med ner i min säng bredvid henne och bara låg och kollade på henne. Helt såld! Och även han älskar jag mer än mycket annat, skulle inte kunnat få en bättre pappa, hur mycket jag än letar. När man väl pratar med honom om problem så får man alltid bra och raka svar.
Och sist men också minst är min lillesyster Camilla. Det är något speciellt med syskonkärlek, det går liksom inte att beskriva. Kan bara säga att hon är sjukt underbar!
Filippa behöver jag nog inte skriva så mycket om eftersom min blogg nästan bara handlar om just Filippa Margareta Julia Gustafsson.
Jag har inte haft en överdrivet lätt uppväxt, det har varit mycket strul med kompisar och sådär. Hade en såkallad kompis som gjorde allt för att förstöra mitt liv kan man nog uttrycka sig ganska milt. När jag skaffade mig en pojkvän så var hon ganska snabb med att säga att han varit otrogen med henne. Var jag med någon annan kompis så snackades det massa skit hit och dit. Tror även det var hon som startade mitt horrykte jag fick under nian. Hon var den första som fick veta att jag fått min mens och vips så visste hela klassen det under en lektion. Nu undrar säkert alla varför fortsatte hon vara kompis med henne om hon var så jäkla taskig. Jo jag ska förklara att jag var ganska svag när jag var ungre. Nu menar jag inte muskelmassa eller så, utan psykiskt. Jag klarade inte av att säga emot förrän jag fått nog och blev starkare och starkare av allt hon gjorde. Skaffade mig nya kompisar och skret i henne totalt. Sa inte ens hejdå till henne sista dagen i nian, och sen dess har jag aldrig sett henne vilket jag är glad över. Nu är jag starkare än någonsin och ingen kan trycka ner mig längre. Så egentligen kan jag bara tacka denna satmara för hjälpen, men det täker jag inte göra.
Det här var inte dom enda problemen i min uppväxt, men dom tar vi någon annan gång när vi inte har en gråtande Filippa som vill ha mat.
Jag för något år sedan.
Mitt namn är Therese Margareta Gustafsson. Jag är inte överdrivet stolt över det namnet, men det funkar väl. Som liten tyckte jag inte om något av namnen men nu på äldre dar tycker jag att Therese är ett jätte vackert namn och vill inte heta något annat. Men Margareta däremot skulle jag gärna hoppa över. Men jag står ut med det eftersom det är ett släktnamn som både min mamma och mormor bär.
Jag är 19 vintrar gammal, eller ung om ni hellre vill det. Som dom flesta redan vet så är jag mamma ledig med världens underbarste unge. Men innan jag blev mamma ledig så pluggade jag på Tumba Gymnasiums medieprogram med inriktingen Grafisk kommunikation. Vilket jag tycker har varit underbart roligt. Men just nu har jag studieuppbehåll pga att jag fick Filippa, min dotter, mitt i terminen. Men ska fortsätta där jag slutade i januari 2008. Det enda jobbiga är att det blir en helt ny klass där jag inte känner en jävlel, men pratkvarnen som jag är så borde det inte bli några problem.
Utöver mamma ledigheten så håller jag på att starta ett eget företag. Som jag nämnt tidigare i bloggen. Orkar inte skriva så mycket mer om det just nu, så är ni nyfikna så gå tillbaka några dagar eller någon vecka i bloggen.
Jag får ju inte glömma att nämna Patrik heller, min fantastiska pojkvän och Filippas underbara pappa. Vi blev tillsammans den 23 februari 2005 och 23 juni 2006 förlovade vi oss. Och som dom flesta vet så fick vi vårat första barn den 20 februari 2007, tre dagar före våran två årsdag.
Men jag kan ju inte heller låta bli att nämna min älskade mamma Lena heller. Jag är hur glad som helst att just hon är min mamma och uppskattar all hjälp jag kan få av henne. Hon är så himla lätt att prata med och förstår oftast alltid vad man menar. Hon är en fantastisk lyssnare och helt underbar. Hon är min förebild. :)
Och när vi ändå är inne på familjen så har vi ju min pappa Kjell också. Kommer ihåg så väl när jag var gravid, inte jätte långt gången men en bit i alla fall, och pappa säger att jag är knäpp för att han ska bli morfar redan. Han kände sig plötsligt så himla gammal. Men nu älskar han Filippa mer än något annat. Han kröp till och med ner i min säng bredvid henne och bara låg och kollade på henne. Helt såld! Och även han älskar jag mer än mycket annat, skulle inte kunnat få en bättre pappa, hur mycket jag än letar. När man väl pratar med honom om problem så får man alltid bra och raka svar.
Och sist men också minst är min lillesyster Camilla. Det är något speciellt med syskonkärlek, det går liksom inte att beskriva. Kan bara säga att hon är sjukt underbar!
Filippa behöver jag nog inte skriva så mycket om eftersom min blogg nästan bara handlar om just Filippa Margareta Julia Gustafsson.
Jag har inte haft en överdrivet lätt uppväxt, det har varit mycket strul med kompisar och sådär. Hade en såkallad kompis som gjorde allt för att förstöra mitt liv kan man nog uttrycka sig ganska milt. När jag skaffade mig en pojkvän så var hon ganska snabb med att säga att han varit otrogen med henne. Var jag med någon annan kompis så snackades det massa skit hit och dit. Tror även det var hon som startade mitt horrykte jag fick under nian. Hon var den första som fick veta att jag fått min mens och vips så visste hela klassen det under en lektion. Nu undrar säkert alla varför fortsatte hon vara kompis med henne om hon var så jäkla taskig. Jo jag ska förklara att jag var ganska svag när jag var ungre. Nu menar jag inte muskelmassa eller så, utan psykiskt. Jag klarade inte av att säga emot förrän jag fått nog och blev starkare och starkare av allt hon gjorde. Skaffade mig nya kompisar och skret i henne totalt. Sa inte ens hejdå till henne sista dagen i nian, och sen dess har jag aldrig sett henne vilket jag är glad över. Nu är jag starkare än någonsin och ingen kan trycka ner mig längre. Så egentligen kan jag bara tacka denna satmara för hjälpen, men det täker jag inte göra.
Det här var inte dom enda problemen i min uppväxt, men dom tar vi någon annan gång när vi inte har en gråtande Filippa som vill ha mat.
Jag för något år sedan.
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Otroligt sött du var i den frisyren!
Jätte kul att läsa din "biografi" ;)
Trackback